Eftertvätt

Jag blev paff igår kväll. Jag trodde benhårt på Andorras och Cyperns chanser till avancemang.

Östeuropa fortsatte sin starka framfart i Eurovisionen. Av länderna som gick vidare är det bara Turkiet som inte ligger nära den slaviska kulturen, och det landet tror jag fick Medelhavsrösterna. Vad har hänt med det gamla Europa?

Många säger att små länder inte har något att säga till om eller inte bryr sig i att rösta, men det påverkar inte resultatet. Oberoende om det bor 71 000 personer som i Andorra eller 143 miljoner som i Ryssland har landet varken mer eller mindre 1-12 poäng att dela ut åt sina favoritbidrag.

Jonas Gardell skämtade i svensk tv om Lattia, Flaffia och FYR Massadånniaa som bara röstar på varandra i motsats till vi i Norden som röstar på de bästa bidragen, det vill säga de från Sverige, Finland, Norge, Island och Danmark. En point har han, artighetspoäng och grannlandspoäng har väl alltid delats ut, men nu har utgångsläget förändrats. Kulturerna ligger fortfarande nära varandra, men nya medier har förenklat spridningen av upplevelser. Vi har blivit mer kräsna och mindre bundna av territoriella gränser.

Väst- och Nordeuropa saknar helt klart engagemang och drive. Bland publiken på arenan var det de georgiska, ukrainska och ryska besökarna som visade störst engagemang i tävlingen. Det är allvar och ingen rolig lek för dem. Kanske ser man Eurovisionen som vägen till väst? Då Eurovisionen arrangerades i Ukraina 2005 krävde president Juschenka att få medverka under direktsändningen. Han sa då att tävlingen är det största som hänt landet i dess historia.

De forna kommunistiska områdena har en lång och framgångsrik historia inom den kulturella sfären. De är föregångare inom satsningar på kultur och visar nu framfötterna i Eurovisionen. Ofta fördöms dessa länder i Eurovisionen på grund av andra orsaker än att deras tävlingsbidrag skulle vara dåligt. Det är inte heller de som blivit bättre utan vi i väst som blivit lata och inte vill vara med i tävlingen då det kommit in nya länder med bättre förutsättningar till framgång än vi har.

I Finland är många i den äldre generationen rädd för ryssen, det ska vi fortfarande vara - men nu slår de oss på fingrarna i helt andra arenor än för sextio år sedan.