Stark final

Det är ett starkt startfält i årets Eurovisionsfinal. För första gången känner jag inget behov av att ge en nolla till något bidrag. Och det är väl ett rätt så bra betyg av en kritisk röst.

1. Bosnien och Hercegovina ■□□□□
Skönsång i effektfull förpackning, men uppmärksamheten dras till det kvinnan har runt kroppen. Är det en känning eller byxor som göms under ett grönt kaffefilter? Balkansirap.

2. Spanien ■■■■□
Pojkgruppen från Spanien bjuder på vad som till en början är grymt estetiskt i helvitt med dekor i vitt. Numret bjuder på en grabb för varje smak, men koreografin känns ställvis lite otajt. Feel-good radiopop.

3. Vitryssland ■■■■□
Kendockan Kolduns scenshow överraskar fortfarande, trots att numret är bekant. Hans röst är ett wildcard som är riktigt bra de gånger han prickar alla toner och koreografin är tveklöst den snyggaste i startfältet.

4. Irland ■■□□□
Årets mesta och bästa folkbidrag från den gröna ön. Sångerskan har en nasal men ställvis riktigt djup röst och hon ser ut som kidnappad från medeltiden.

5. Finland ■■■■□
Hannas rockiga bidrag är snyggt och kamerakontakten känns väldigt genomtänkt och inpräntad. Storslaget intro med mycket (till och med lite för mycket) pyroteknik. Klänningen är en av kvällens vackraste.

6. Makedonien ■■■□□
Jag glömmer bort den här sången på fem minuter och överraskas varje gång av hur lättlyssnat bidraget är. Det är också dess förlust, att det inte lämnar något bestående men. De engelska fraserna i slutet är bidragets starkaste och hela låten på engelska vore ett bättre framgångskoncept.

7. Slovenien ■■■■□
Popopera som kan få svenska discooperabögen Fredrik Kempe att börja tycka om flickor. Bidraget växer sig starkare och tyngre för varje lyssning.

8. Ungern ■■■□□
Magdis whiskyhesa partier i sången är fortfarande hjärtskärande bra, men låten känns förbrukad. Den växer inte längre i mina öron och tappar därför poäng.

9. Litauen ■■■■□
Årets mest stilrena dekor som leker med skuggor. Bidraget är i sin enkelhet genialt, sången framträder då man inte behöver koncentrera sig på något annat i tv-rutan.

10. Grekland ■■■■■
Sarbel bjuder på ett shownummer som går nära gränsen till too much, men lyckas hålla sig undan att bli vulgärt. Refrängen har smittorisk som vattkoppor. Men inte är han då den kvinnokarl han vill utge sig att vara.

11. Georgien ■■■■□
Björkmadonna Sopho som representerar debutantlandet Georgien känns mycket säkrare på scen än under semifinalen. Hon är en stark nykomling, även om jag efterlyser klänningsbyte (inte kan hon ju tävla två gånger i samma eleganta röda fodral). Pyroteknikens svavellukt i arenan gör att känslan av Island och Björk blir ännu mer påtaglig.

12. Sverige ■■■■■
Ola Salos kamerakontakt är i en klass för sig. Bergssäker scenvana. Hypnogplattan på golvet ger också en oerhört effektfull vinkling till showen som ibland känns lite instängd på scenen. The Ark behöver utrymme att röra sig fritt för att komma till rätta.

13. Frankrike ■■■
Självironi är inget fransmännen är kända för, och just därför tilltalar det här bidraget mig. Melodin är smittande och refrängen klistrar sig fast i huvudet. Frankrikes skönaste bidrag på många år. Lägg speciellt märke till mjukiskatten runt nacken på killen i cerise kavaj.

14. Lettland ■■■■
Hur mycket jag än vill säga usch-fy-skäms, så måste jag medge att låten blir bättre efter några lyssningar. Det känns rätt i tiden, även om det känns som årets största Il Divo-plagiat.

15. Rysland ■■■■■+
Serebrotjejerna bjuder på det kallaste bidraget i år, men ändå värmer sången mig innerligt. Det är ren energi som förstärks av den enkla dekoren och oförskämt snygga och sparsmakade koreografin. Jag känner Matrixvibbar och det är ett bra betyg. Vinnarkandidat.

16. Tyskland ■■■■■
Svärmorsdrömmen Roger Cicero vann den tyska uttagningen på internationella kvinnodagen och tävlar på kvällen till mors dag med en låt om kvinnor som styr världen. Han får tyska att låta vackert och ger Eurovisionen det bästa tillägget på många många år, swingen.

17. Serbien ■■■■■
Marija sjunger igen hjärtskärande vackert och ger mig än en gång kalla kårar med sin kärleksbön. Scenshowen har en risk att framstå som överpretentiös, men trots det är flatfavoriten en självklar vinnarkandidat.

18. Ukraina ■■■■■
Vykortet innan Ukraina föreställer julgubben och mumintrollet. Vad är väl mer passande innan maskeraden med plåtniklas Verka. Det här är årets vitaminpiller som hur mycket man än vill hata det suger sig fast och vägrar släppa taget. Showen är en av årets mest genomtänkta och underhållande. Jag vill inte att det här ska sluta. Skrällvarning!

19. Storbritannien ■■■□□
Scooch som återförenats enkom för årets Eurovision ger tv-publiken det mest kitchiga Europa sett sen Silvia Night i fjol. Koreografin är smittsam och underhållande, men ett allt för uppenbart röstfiske med alla flaggorna i slutet drar ner poängen. Sången är inget att hänga i julgranen, även om vissa textrader är sjukt underhållande. Lägg märke till champagneflaskan med texten "Bucks Fizz" (BF representerade Storbritannien och vann Eurovisionen 1981).

20. Rumänien ■■□□□
så många språk, så lite tid. Det är vimsigt och orolig, men det stegrande tempot gör att man inte tappar intresset alldeles direkt.

21. Bulgarien ■■■■■
Vildvittran Jelitsa med de kristallklara tonerna låter som och har intensitet som en urkraft. Sidekicken Stojan känns lika onödig som att bära runt på en tom ryggsäck, även om han kan spela mungiga.

22. Turkiet ■■■□□
Kenan Dogulu som trixat ihop hela det här numret själv har lyckats få till en nattklubbslyftare där folktradition smidigt sprängts in. Dock tappar framträdandet mycket på den oroliga bakgrunden i dekoren.

23. Armenien ■□□□□
Ja, vad ska man säga. Det är en djup ballad som är väldigt vacker i sig, men det enda jag tänker på är varför det står ett rött träd med fladdrande toalettpapper på scenen. Och varför viftar trädet på översta grenarna mot slutet av låten?

24. Moldavien ■■■□□
Sången om att överleva kan ha svårt att göra just det, överleva. Det är fortfarande flamsigt och ofokuserat på scenen men stråkarna och den säkra stämman räddar bidraget. Klädseln känns mer horkvarter än världsscen och jag hoppas innerligt att den byts ut till direktsändningen.