Slafsigt, Serbien

Marija Serifovic är en märkvärdig liten person.
Och då menar jag liten som i tre äpplen hög. Scenen som i sig inte är överväldigande stor får henne att se ut som en liten hobbit i gympaskor där hon står med micken i ena handen och andra handen i byxfickan.

Sångerskan vaggar upp på scen genom en hord av långa dansare, kobent som en gammal amerikansk cowboy.

Jag satt med blicken spänd på monitorerna vid morgonens repetition och hade höga förväntningar. Det var Serbiens andra repetition på scenen, en tid då framträdandet ska sitta som en smäck. Men det här ser bara slafsigt och oengagerat ut. Det får till och med den visuellt tråkiga förhandsvideon att se intressant ut.

Efter tre genomdrag av bidraget har scenshowen inte förbättrats ett dugg. Nu är det bara genrepen kvar innan direktsändningen på torsdag och jag tvivlar på stora underverk beträffande scenshowen. Om man inte stryker de helt onödiga dansarna som inte ens dansar i nuläget.

När Marija kommit fram till refrängen Molitva, kao zar na mojim usnama je, (En bön, bränner mina sjuka läppar som en eld) slutar jag bry mig i hur det ser ut på scenen. Den 23-åriga serbiskan har en röst som en ängel. Och det förlåter den minst sagt usla scenshowen.
(Foto: HBL/Björn Heselius)