Större än pride

"Stand by for rehersal" ljuder ur högtalarna var femte minut inne i Hartwallarenan nu i dagarna. Det är tecknet för artisterna att stå redo på scenen. Men det är också frasen som får den mest högljudda schlagerbögen att stilla sig och koncentrerat följa vad som sker på scenen ett tiotal meter framför fansens inhägnad.

Redan i onsdags kl 9 då arenan öppnade för de första repetitionerna stod fansen i kö till ingången. Och sedan dess har schlagerfansen strömmat in som båtflyktingar, främst från Sverige. Några grupper från Norge, Tyskland och Turkiet har också hittat hit redan. Skulle uppskatta att det är runt 200 personer som i detta nu är fokuserade på isländska Eirikur Haukssons första repetition av kameravinklar.

Jag vågar påstå att 90 procent av fansen inte är vidare straighta. Vad är det som gör att Eurovisionen är så stor bland hbt-folket? Jag hade en teori om all gala och extravagans showen brukar innehålla, men folkmängden och entusiasmen över Islands bidrag krossar den teorin. Eirikur levererar ett oglamouröst rocknummer som andas rök och rå styrka. Proffsigt så in i Norden, men gayfavorit? Jag förstår inte..

(Foto: HBL/Björn Heselius)