Så låter första startfältet

Första semifinalens artister och låtar presenterades för en knapp timme sedan. Jag tog hjälp av Erica Järnström för att få en utomståendes kommentarer.

Du kan lyssna på den första deltävlingens bidrag på Yles eurovisionswebbradio.

Så här tycker vi att det första startfältet låter. Blått plustecken (+) betyder att Björn väljer låten till final och rött plustecken (+) att Erica vill se den i Åbofinalen.


1. Jani & Jetsetters "Etupenkillä" +
Erica: Bra finsk musik, men det låter som typisk humppa. Purfinnarnas låt, den är väldigt deprimerande. Jag tror inte på någon framgång utanför Finlands gränser. Min första mentala bild är MISÄÄÄÄR, men jag ändrar mig mot slutet. Den är bara MISÄR då.

Björn: Jag gillar Pulp Fiction-introt och tycker att refrängerna är väldigt uppåt. Snabbt beat men låten blir tråkig mot slutet, trots en liten tonhöjning i slutet av varje refräng. Solglasögon och pastellfärger ser jag framför mig.

Vi kommer överens om att det inte är den smartaste låten att inleda vår finländska schlagersäsong med och hoppas att de kommande låtarna ger lite mer.


2. Hanna Pakarinen "Tell me what to do"
Erica: Jämntjock och intetsägande låt som skulle må bra av tonhöjning. Mera kommer jag inte för mig att säga om den. Hon kunde låta lite mer feminin.

Björn: Perfekt trubadurlåt med starkt inledande piano som senare övergår i gitarr. Väldigt mycket Hanna Pakarinenrockballadigt. För mig som gillar hennes hesa släpande röst är det en njutning, men låten lämnar inte något avtryck, whatsoever. Rätt så tradig helhet.


3. Thunderstone "Forevermore" + +
Erica: Åttiotalsrock som saknar det där lilla extra för att vinna. Låten skulle klara av att vara lite snabbare. Av de tre första är det här min första hallelujalåt. Den ger inget nytt men får klart godkänt. Jag gillade inte Hannas raspiga röst, men här skulle den sitta bättre.

Björn: Introt får mig att stanna upp och lyssna. Det bådar gott - jag gillar vanligtvis inte ens hårdrock. Bryggan från versen till första refrängen är dessutom RIKTIGT skön. Jag måste medge, om det här är startfältet så får nog Hanna Pakarinen ge sig nu, det här är melodiskt och skönt att lyssna på. Det blir inte tråkigt med skrikiga överåriga tonåringar.


4. Jani & Jetsetters "Musta sulhanen" +
Erica: Dong-dong-dong börjar dödsklockan klämta. Men sedan blir det finsk humppa igen. Jag tror den här blir bättre då jag hör den nästa gång, men för övrigt gillade jag deras första låt bättre. Musta sulhanen är en låt med fler dimensioner att utforska, dels tack vare den breda ljudvärlden. Men hur kommer en eventuell engelsk översättning att se ut? The Black Groom?

Björn: För mig är det här som klippt och skuret till en Aki Kaurismäkifilm med klara färger och få känslomässiga yttringar. Riktigt deprimerande och njutningsfullt. De klämtande klockorna fastnar mig i huvudet och nu kommer jag att kräva att kvarterskrogen spelar den som kvällens sista låt.


5. Hanna Pakarinen "Leave me alone" + +
Erica: Dagens vinnare. Jag skrev inga kommentarer, ville fokusera mig på att lyssna. Låten och rösten passar som hand i handske, men låten saknar det lilla extra. Höjningen saknas, kanske Hanna skulle kunna få hjälp av svenska Carola med de höga tonerna? Modern rock som trots sitt namn Leave me alone lockar mig att stifta närmare bekantskap.

Björn: Hannas heshet sitter verkligen rätt här. Det är textfokuserat från en början och hela låten känns som en lååååång uppförsbacke. Men mot slutet har hon kommit upp i fart och jag vill ha mer. Mycket mer. Slutet är lite snöpligt trots den sköna melodiska refrängen "lämna mig ensam, jag känner för att dö".


6. Thunderstone "Face in the mirror"
Erica: Det här är ännu mer åttiotalsrock än den första Thunderstonelåten. Men det syntetiska syntljudet retar. Def Leppard goes Europe. Fick en tydlig uppenbarelse av hur deras hår kan se ut, stort, lockigt och fluffigt.

Björn: Precis som Erica ser jag ett stort hår framför mig. Jag har ingen aning om hur framförandet ser ut, men det skulle inte förvåna mig om det blir glamrock med pudelhår. Låten i sig är melodisk med en frän gitarr och roliga flipperspelsljudslingor. Åtminstone blir det inte tråkigt, men den första låten var bättre.
(Foto: Tom Kraappa)