Kära nån - del 2

Jag (Björn) valde att inte skriva något innan jag sett dagens svenska semifinal. Så här kommer nu lite sakliga (och säkert ännu flera osakliga) åsikter.

Jag tackar de högre makter jag bekänner, och alla andra också för den delen, att varkendera Ugglorna blev direktkvalificerade. Magnus gjorde en bra comeback efter sitt svidande nederlag 1979. (Året då salig Ted Gärdestad vann med Satellit och Ugglas Johnny the Rocker kom sist. Vem minns förresten Eva Dahlgrens tredjeplacering Om jag skriver en sång från samma år?). Samma år ska ifrågavarande Uggla ha hoat till Aftonbladet att "nu får det vara nog med musik, jag ska utbilda mig till rörmokare istället". Tyvärr gjorde han inte det. Däremot gjorde han det han alltid kunnat, häcklat på som aldrig förr. För att beskriva vad jag tänker sätter jag in ett litet citat:

"... Den värsta skandalen är schlagerfinalen,
där menlösa fån visas upp vartenda år, med sina nyvunna flammor,
presskåta mammor, som inför fotgrafer, står och ger autografer.
Illa, jag mår illa, då två finska systrar inte kan stån stilla ..."

Och nu var han alltså med igen Ugglan vår. Den här gången gick det inte på fyra sekunder, det var en lite längre plåga som jag hur mycket jag än skulle vilja inte kunde avsky med riktigt hela mitt hjärta. Det var sådär lagomretro och gör att jag känner mig gammal som kunde dra mig till minnes ett par decennier av Ugglahäckel - och le åt det hela.

En som i kväll däremot visade var skåpet ska stå var Sarah Dawn Finer. 2 minuter och 18 sekunder sjöng hon I Remember Love rakt in i samma kamera och sjöng, och sjöng, och sjöng och jag glömde ALLT annat. Jag stiftade första bekantskap med Sarah på Så ska det låta häromveckan och kunde inte förstå var en så oerhört begåvad sångerska gömt sig undan Bert Karlsson i Sverige i alla dessa år. I kväll föll jag precis lika pladask för henne som jag gjorde för Munkedallärarinnan Marie Lindbergs Trying to Recall och Sonja Aldéns För att du finns under tidigare veckor av den svenska melodifestivalen.

Jag höll på att glömma den andra Ugglan, Caroline af Ugglas. Hon får mitt stipendium för årets Reginalundknasiga. Hon är så underlig att man blir glad. I en intervju på SVT berättade den gravida Janis Joplin-tolkaren Caroline att man måste ta i med hela kroppen då man sjunger och att andra artister borde prova det någon gång också. Hon är bara för rar, fru af Uggla. Jag hoppas att det BB hon föder på har långt utvecklad vård av bäbisar som föds beroende.