Jennie Storbacka

Jennie Storbacka är bara tjugotvå år gammal, men har redan hunnit med en hel del. I bagaget har hon bland annat Eurovisionsuttagningar och teaterproduktioner som Miss Saigon och Blue Room. Nu är Jennie aktuell i rollen som den skönsjungande Liesl i musikalen The Sound of Music.


En ambitiös och positiv perfektionist. Det är så Jennie Storbacka beskriver sig själv, och det ligger säkert något i det. Utan ett visst mått av sådana egenskaper skulle hon knappast ha kommit så långt som hon är i dag. Den lilla flickan med den stora rösten har sina rötter i byn Esse i Pedersöre kommun.
– Jag är född österbottning och kommer alltid att vara det, men jag är också en österbottning som har flyttat till Helsingfors. Jag tror inte att jag kommer att flytta tillbaka, i varje fall inte i första taget, säger Jennie.

Orsaken till Jennies flytt sommaren 2003 var att hon fick huvudrollen i musikalen Miss Saigon på Helsingfors stadsteater. Pjäsen hade premiär i februari 2004, och blev en stor succé.
– Det var min sånglärare Irina Milan som fixade mig på audition, annars skulle jag inte ens ha vetat om det. Jag var bara aderton år gammal då och gick i gymnasiet i Jakobstad, så jag höll inte reda på vad som hände i Helsingfors, förklarar Jennie.

Den unga åldern i kombination med att allt skedde så snabbt gjorde att Jennie inte riktigt hann med.
– Då jag fick veta att jag hade fått rollen tänkte jag bara ”jaha, okej”. Jag tror inte att jag riktigt uppfattade hur stor grej det egentligen var frågan om.

Fastän Jennie halkade in i branschen på ett bananskal har allting bara rullat vidare sedan Miss Saigon. Förutom roller i ungdomsmusikalen Oskar och pjäsen Blue Room har Jennie också hunnit med att delta i de finska uttagningarna till Eurovisionen, år 2005 och 2006, jobba som showartist på Sverigebåtarna och ge ut en skiva.
– Det är roligt att prova på nya saker – du kan ju aldrig veta om du tycker om något förrän du har provat på det. Jag tycker inte att man ska utesluta något, säger Jennie.

Eurovisionsuttagningarna är något som Jennie har positiva upplevelser från.
– Visst riskerade jag ju att få en stämpel på mig, som ”Euroviisu-Jennie”, och det är mycket jobb med att förbereda allting. Samtidigt har alla, från dem som sjunger till koreografer och dansare, så roligt tillsammans att det bara blir en enda glad fest.

Jennie tror att de som bara sett henne i Eurovisionssammanhang automatiskt tror att hon bara sjunger schlager- och popmusik. Hennes skiva Connected gavs ut i samband med att hon deltog i Eurovisionen för andra gången.
– Det var mest skivbolaget som tyckte att jag skulle spela in en skiva, för mig var det mera ett projekt. Jag har aldrig drömt att ge ut ett popalbum eftersom min grej är mer soul och jazz, men nu har jag gjort det och behöver inte göra det igen. Det var också en bra erfarenhet. Connected är en bra popskiva, men ja … där stannade det, skrattar Jennie.

En slump
Jennie hade aldrig egentligen tänkt sig en karriär som skådespelare.
– Jag skulle bli sångerska eller sånglärare. Men i och med att jag fick prova på hur det var att göra teater blev jag intresserad av det. Speciellt kombinationen av sång och musik i musikaler tilltalade mig, säger hon.

Hon menar att det nu skulle kännas konstigt att inte hålla på med åtminstone en teaterproduktion per år.
– Jag har nog blivit lite fast i det här, skrattar hon.

Speciellt att få se en pjäs utvecklas från idéstadiet till den slutgiltiga föreställningen som visas upp för publiken tycker Jennie om.
Hennes framtid ligger ändå inte helt och hållet inom teater- och showbranschen.
– Jag studerar marknadsföring vid sidan om, eftersom det är viktigt för mig att ha en utbildning som inte har något med musik och teater att göra. Om något sedan händer, att jag tröttnar eller att telefonen helt enkelt en dag slutar ringa med anbud om nya roller, då har jag ändå en utbildning, säger hon.

Jennie lever i vad som för många tonårsflickor skulle vara en dröm som blivit sann, och fastän hon aldrig behövde kämpa för att slå igenom, är det annorlunda nu.
– Nu jobbar jag hårt för att hålla mig kvar i den här branschen, säger hon.

Jennies råd till den som verkligen hyser ett brinnande intresse för att stå på scen och sjunga, dansa eller agera är att skaffa en bra lärare.
– Ta reda på vad du är bra på och stöd dig på det. Men ta också reda på vad du behöver jobba på, då blir du ännu bättre.
(Text: Hanna Nyberg. Foto: HBL/Niklas Tallqvist)