Programledartankar

Jag lunchade i dag tillsammans med Tobias Larsson som är bakgrundsfiguren på Rundradions svenska eurovisionssajt. Vi diskuterade (överraskande nog) programledarskapet och vad det ska bli av Jaana och Mikko. Ska vi få någon nakenkupp i år? Hur går det med språken? Hur ska välkommenhälsningen gå i år?

Det är inget enkelt jobb att vara programledare för eurovisionen. Vi i Finland har kanske inte Europas största erfarenhet då det gäller direktsända program. Och då syftar jag på program,
inte direktsända konserter, sportmatcher eller prisutdelningar. Eurovisionsschlagerfestivalen är ett tv-program som sänds över hela Europa och även tas emot i andra kontinenter. Vi talar om hundratals miljoner tv-tittare. Det är en rätt stor press på programledarna.

Hur går det om och när något strular? Det har hänt att rösträkningstavlan löpt amok, eller helt enkelt slocknat. Då står programledaren där ensam i strålkastarljuset och med långt över 200 miljoner ögon på sig. Hur påläst han eller hon än är så händer det som inte får hända och vips så ska det dras underhållning ur hatten. På ett språk som nu inte är modersmål för varken Jaana eller Mikko.

Vi satt idag och skrattade oss tårögda över Karin Falck som i Stockholm 1975 glatt gav "Three points on the Turkey" (tre poäng på kalkonen) och undrade "How much is seven in France?" (hur mycket är sju i Frankrike?). Någonstans innerst inne önskar jag ju att vi skulle få se någon liten groda i Hartwall Arenan också. Det ger mänsklig touch på programmet. Men jag är övertygad om att Rundradion inte delar mina förhoppningar.