Vintersjuk

Förlåt alla ni för att det inte kommit någon uppsummering av helgen i eurovisionsnorden. Ibland kan jag inte låta bli att överraska mig själv, trots att alla i min omgivning stupat i förkylning en efter en, blev jag mycket förvånad när det drabbade mig. Det var liksom inte alls planerat.

Men nu är jag tillbaka och tänkte ge några korta kommentarer om schlagerveckan som gått.
/Björn


Först och främst Finland. Nu är vårt startfält klart och jag skäms inte lika mycket som jag hade förberett mig på att kanske behöva göra. Tvärtom så är jag till och med lite stolt över Katra, Hanna, Laura, Johanna Kurkela och Beats and Styles.
Mindre stolt är jag över Jann Wildes frisyr och sminkning. Sätt svenska the Ark och Paula Koivuniemi i en mixer och kör femton sekunder på full effekt så torde vi få detta resultat. Mera Ola Salohår än Ola Salo själv och Paula K-sminkning. Det var vedervärdigt, vilken som helst hemmatransa lyckas bättre än så.
Veckans höjdpunkt var utan vidare Lauras Cabaretinspirerade scenframträdande i Take a Chance. Finns det något mer elegant än en kvinna i slips? (och så var vi tillbaka på temat gender-bender ...)
(Foto: jwra.net / Mauri Pennanen)

• www.yle.fi/eurovision

I Sverige skrällde det ju ordentligt. Annika och Ola har kommenterat vilt på bloggen, så jag säger inget annat än att jag hade förväntat mig att the Ark skulle gå vidare och hoppats innerligt på framgång för Munkedalsfröken Marie Lindberg. The Ark levererade ett perfekt avvägt scennummer med alldeles lagom dos av allt som gör en bra schlager - utan att för den delen tumma på rockigheten. Jag tror på grand slam för dem.
Marie Lindbergs röst fick mig att smälta som smör i sommarsol. Jag utlyser lite Kikki Danielsson-varning här, Marie är precis som Kikki en vanlig människa med lite hinder för framgång (Kikki några nummer större än vad modenormen säger och Marie blind på ett öga). Så ställer de sig på scen, levererar och får hela svenska folket att identifiera sig med dem. Och vips kommer en hel dräll med poäng (eller 1,3 miljoner kronor till Rädda Barnen i det här fallet) och finalplats.
(Foto: SVT)

• www.svt.se/mello

Norge hade final i lördags. Vad tänker norrmännen med, säger jag bara?!
Guri Schanke framför Ven a bailar conmigo för Norges räkning. En lite halvseg poplatinofusion. Låtens namn till trots (övers. Kom och dansa med mig) känner jag mig inte alls danssugen, däremot får jag flashbacks från Ricky Martin-tiden. Och i min värld är det inte bra.
Guri deltog för första gången i Melodi Grand Prix och gick hem med vinsten när kalaset var avklarat. Hon säger i en tv-intervju med NRK1 att hon sett alla MGP så långt tillbaka i tiden som hon kan minnas, så research på vad som funkar har hon säkert mer än de flesta deltagarna.
(Foto: NRK1)

• www.nrk.no/melodigrandprix

Island har hållit en veckas paus mellan deltävlingarna och finalen. På lördag får vi veta om det blir Jónsi, Eirikur Hauksson eller kanske Bríet Sunna Valdemarsdóttir som går hem med vinsten.

• www.ruv.is/songvakeppnin

Jag tycker vi fortsätter på gender-bender-temat en stund och hälsar på i Danmark. Där är det en farbror i tantkläder som gick hem med vinsten i DR:s Melodi Grand Prix. Och DQ som hon kallar sig inte vilken farbror som helst. DQ eller Peter Andersen är en av Danmarks mest kända drag queens och sjunger faktiskt bättre än många (de flesta) av sina dragkollegor. Showen till bidraget vid namn Drama Queen däremot är hemskt konventionell, det är bara lite rosa och lila fjädrar som gör det annorlunda än vilket som helst bidrag.
Nu får vi se om det går bättre för Danmarks drag queen än det gjorde för norska Ketil Stokkan med sina bakgrundsdamer i Oslo 1986 eller de slovenska flygvärdinnorna Sestre i Tallinn 2002.
(Foto: DR/Bjarne Bergius Hermansen)

• www.dr.dk/Melodigrandprix

Ska jag redan nu säga det jag tänkt på i ett par veckor och riskera att förstöra all min trovärdighet? Att det känns lite som ett mellanår i Eurovisionen i år.
Inga riktiga höjdare ännu..