Gråtfärdig

Serbien! Jag lägger härmed in en öppen ansökan till högre makter om att låta Marija Serifovic gå vidare till finalen och vinna. Pretty, pretty, please.

Marija höll tydligt tillbaka och använde inte all sin röstkapacitet på kvällens sista repetition, men oj så den flickan berör mig. Hon sjunger Molitva, en bön.
- Det är min kärleksbön - en saga utan lyckligt slut, berättade Marija här om dagen på frågan vad hon ber om.

Skulle jag inte vara så förbannat pryd skulle jag ha suttit och storbölat på arenan i kväll. Precis så gripande är Marijas bön.

Show ska vi inte prata om. Det flamsiga intrycket hennes dansare tidigare under veckans repetitioner gett var som bortblåst nu. Det är ett vänt och stilla rörelsemönster som kvinnorna i svart kostym bakom Marija ger, utan att stjäla uppmärksamhet från sångerskan.

Vitryssland var som väntat en stark kandidat, men om inte Koldun aktar sig så håller inte rösten då det gäller. För isländske Jónsi skedde just det i Istanbul 2004, han tog i från tårna under repetitionerna och när det väl var dags att tävla var rösten lite si och så. Inte sagt att så nödvändigtvis sker för Dima Koldun imorgon, men som Ola skriver i förra inlägget så skar det sig onödigt mycket nu.

Och så det där med klädbyten. Jag förstår Malins reaktion. Jag gick och smålog åt DQ halva eftermiddagen idag. Jag har då sett många trannys i mina dagar, men aldrig någon så övertygande. Av de två med klädbyten avslöjade ju Ola redan vem som har den kortaste klänningen, men sätt Guri mot DQ och fråga vem som är kvinnligare. Ja även där vinner karln. :)

På tal om kläder. Titta extra noga på programledarna Jaana Pelkonen och Mikko Leppilampi. Snyggt så det svider. Och det blir bara bättre, Norge och Danmark är inte de enda som förstått värdet av klädbyten. Mer säger jag inte, annat än chock. Och wow.