Slamsor och strutsfjädrar

Det finns egentligen bara två alternativ om Finland vill slippa kvala nästa år. Humane eller Johanna Kurkela. Det är jag övertygad om efter att just sett genrepet.
Jag tror inte på det där rockstuket som går igen i så många av årets låtar. Det är för aggressivt och dystert. Schlager är glädje och skönhet. Hard Rock Hallelujah var rock, men positiv och trallvänlig sådan, därför gick den hem.
Med schlager är det ju också så att låtarna lever hela tiden. Man hinner tröttna på vissa låtar innan tävlingen är slut och upptäcker nya pärlor. Till exempel har Jani & Jetsetters låt en själ och ett vemod som jag tidigare inte såg.
I det stora hela är många av artisterna bra, betydligt bättre än låtarna.

Till sista några noteringar:

Konstigaste blåsan: Hanna Pakarinen klär sig i grå slamsor ikväll, tyvärr. Deltävlingens dramatiska svarta var betydligt mera lyckad.

Snyggaste strutsfjädrarna: Jann Wilde & Rose Avenue. I deltävlingen användes den glammiga fjäderoutfiten till den andra låten, vilket kan tyda på att de trodde mer på den. Glad för att fjädrarna fick följa med till Åbo.

Roligast: kan inte låta bli att gilla knäppskallen Timo Frangén. Just som han ska man vara i greenroom. Gör honom till programledare nästa år så blir det kanske lite show! Schlager är inget gravallvarligt.

I taket över scenen har man laddat upp med ballonger, de hänger där som enorma romsäckar. Om fyra timmar och tio minuter regnar de ner över en lycklig vinnare.