20.1.07

Kjempefint Norge!

Norges första semifinal är över. NRK inledde sina ambulerande semifinaler i samhället Alta som ligger i Finnmarken, långt norrut vid polcirkeln. De två övriga semifinalerna hålls i Stokke och Bodø innan Sista chansen och finalen i Oslo.

Jag är mycket positivt överraskad. Det är fullt av glamour, en stor öppen scen med MÄNGDER av ljuseffekter och pyroteknik. Precis det som krävs av den nyklassiska schlagern.

Av bidragen fastnar gothsångerskan Marika Lejon med Nanny Fine-rösten och eurodisco a´la E-type-gruppen Infinity i minnet. Annika kommenterar från vardagsrummet att Infinity, som för övrigt gör comeback i musikbranschen ikväll, mest ser ut som gräddbakelser och Willy Wonkas Oompa-Loompafigurer. Jag anser att om det går att dansa till på krogen och refrängen fastnar i huvudet så är det vinnarmaterial.

Och så rätt vi hade (igen - egotrippen blir bara bättre). ;-)
Infinity med Hooked on You och Torhild Sivertsen & the Funky Family med Love on the Dancefloor gick vidare till den norska finalen 10 februari. I Norge direktkvalificeras två artister till finalen och två artister får en andra chans i "Sistesjansen". Stian Joneids Are You Ready? och Blue Moon Bands Goodbye to Yesterday får en andra chans att visa vad de går för.

Kom ihåg att en timme efter att Yles direktsändningar sänder NRK på webben de kommande veckorna. Och strax därefter börjar Sjónvarpið på RUV.

Stay tuned.
(Foto: NRK)

Men det lät ju som...

Vi kan konstatera att finska folket tyckte som vi. Rätt låtar i startfältet gick vidare.
Men lät inte Hanna väldigt mycket som Evanesence?
Och Jani och hans polare påminde om en otroligt blek mix av Tiger Army och svenska Barbados ...
Med betoning på väldigt blek.

Lite strul får man alltid räkna med, men i kväll strulade Yle riktigt ordentligt. Då Hanna Pakarinens vinnande bidrag skulle tillkännages visade grafiken i tv-rutan 40 procent till Leave me Alone och 60 procent av rösterna till den låt som de facto inte alls skulle gå vidare.
Allt ordnades upp, med en mycket konfys Hanna vid programledarna Heikki och Jaanas sida.

Och kvällens glädjestund var självklart att vår utlandsfinländare Arja Saijonmaa visade upp sig i Simo Frangéns eurovisionsnyheter. Ska månne Arja leda den europeiska finalen?

Följande bidrag gick vidare:
  • Jani & Jetsetters - Musta sulhanen med startplats 3 i finalen.
  • Hanna Pakarinen - Leave me Alone med startplats 1 i finalen.
  • Thunderstone - Face in the Mirror med startplats nummer 10 i finalen.
/Björn & Annika
(Foto: Micael Engström AB)

Fem minuter efteråt ...

Ja, vad ska man säga.

Jani i Jani & Jetsetters har vi utsett till vår lilla godbit. Och Hannas vita klänning. Var och av vem fick hon den idén? Jag undrar bara. Den svarta Tarja Turunen-looken gillade jag förstås. Annika sitter här bredvid och hon tyckte inte att Thunderstone var tillräckligt hårdrock. Men annars var det ju en fantastisk inledande semifinal. Vi har inte skurit oss i handlederna ännu, trots det hemskt deprimerande utbudet. :)

Vår sakkunnighet kan ju också ses från den sidan att förra året den här tiden svettades jag blod över att Lordi hade mage att se ut och låta som de gjorde. ;-)

Nästa år kräver vi ett team av små tåtrippande frisörer och snygga stylister som kan hjälpa våra artister att hitta rätt. Tänk om Jani & Jetsetters hade kört på en schyst 50-tals look istället för hawaiiskjortor som om vi inte minns fel fanns till försäljning på ett stort varuhus förra säsongen ...
Lite mera old school efterlyses!

Okej, Hanna har fattat schlagermode. Men varför sjunger hon med handen i ansiktet?
Thunderstone hade mått bra av lite mera pudelrock. Permanenter och spandex - det hade gjort susen!
Kort sagt - var fanns schlagerglamouren?
Här får artisterna en chans att verkligen ta i - och så faller de platt istället.
Uppryckning!

/Björn & Annika

Tävla och vinn biljetter

Gillade du scenframträdandet, var klänningen för urringad eller fick du ett hallelujamoment?
Sms:a dina kommentarer till artisterna i kväll.

Skriv ev (mellanrum) ditt meddelande (max 160 tecken) och skicka till nummer 17142.
T.ex. ev Yeah Thunderstone!!!!
Meddelandet kostar 0,95 euro.

De sända meddelandena ges till artisterna under direktsändningen, direkt efter deras framträdande.

Varje vecka belönas den bästa kommentaren med två biljetter till Eurovisionsschlagerfestivalens semifinal den 10 maj i Helsingfors. Bland alla som sänt in kommentarer dras en lycklig vinnare som får två biljetter till Eurovisionens final den 12 maj.

Då var det dags

I kväll gäller det. De tre första artisterna framför de sex första bidragen som skivbolagen sänt in till Eurovision Laulukilpailu 2007. I dag startar också de nationella uttagningarna i Norge och på Island.
Klockan 19-20.20 sänder Yle TV2 direkt från Tammerforsstudion. Du kan även lyssna på bidragen i radio Vega och radio Suomi.

Röstningen sker per telefon och SMS från klockan 12 idag. Här följer de viktiga numren.
Varje samtal kostar 0,50 euro +lokalnätsavgift. Textmeddelandet kostar 0,50 euro.

1. Jani & Jetsetters – Etupenkillä
Rösta genom att ringa 0700 717 01
Rösta genom att sms:a 1 till 17132

2. Hanna Pakarinen – Tell Me What to Do
Rösta genom att ringa 0700 717 02
Rösta genom att sms:a 2 till 17132

3. Thunderstone – Forevermore
Rösta genom att ringa 0700 717 03
Rösta genom att sms:a 3 till 17132

4. Jani & Jetsetters – Musta sulhanen
Rösta genom att ringa 0700 717 04
Rösta genom att sms:a 4 till 17132

5. Hanna Pakarinen – Leave Me Alone
Rösta genom att ringa 0700 717 05
Rösta genom att sms:a 5 till 17132

6. Thunderstone – Face in the Mirror
Rösta genom att ringa 0700 717 06
Rösta genom att sms:a 6 till 17132


16.1.07

1:a veckans artister

Jani & Jetsetters ...
... är fem killar från Riihimäki som sjunger finsk surfmusik. Jani Forsman sjunger, Kaitsu Seppälä och Japa Mattila på gitarr, Petteri Pyhähuhta slår på trummorna och Ape Määttä ger basen liv. Inspirationen hämtar de enligt sig själva från filmvärldens Quentin Tarantino och Beach Boys. Jani & Jetsetters gav ut sitt första album Uusi aalto i oktober 2006 och blandar svensk schlager på finska med lättlyssnade slagdängor i bästa sommaranda.
www.jetsetters.fi

Hanna Pakarinen ...
... är landets första Idolsvinnare från 2004. Villmanstrandtjejen Hanna skriver själv en del av sin musik och sjunger på engelska. Efter Idolsvinsten har rockande Hanna turnerat runt om i Finland och dessutom hunnit ge ut två album (When I Become Me och Stronger) som båda nått upp i försäljning till guldplattestatus. I februari får vi se Hannas färskaste album i skivhyllorna.
www.hanna-pakarinen.com

Thunderstone ...
... är inga nybörjare i musikbranschen. Gruppen såg dagens ljus 2000 och debutalbumet som kom 2002 talades om som årets bästa metalalbum. Efter positiva recensioner runt om i Europa gav sig gänget Nino Laurenne, Titus Hjelm, Pasi Rantanen, Mirka Rantanen och Kari Tornack ut på en uppskattad Europaturné. 2006 kom Thunderstones fjärde album ut på marknaden och på meritlistan kan de numera räkna upp flertalet goda listplaceringar.
www.thunderstone.org

15.1.07

Så låter första startfältet

Första semifinalens artister och låtar presenterades för en knapp timme sedan. Jag tog hjälp av Erica Järnström för att få en utomståendes kommentarer.

Du kan lyssna på den första deltävlingens bidrag på Yles eurovisionswebbradio.

Så här tycker vi att det första startfältet låter. Blått plustecken (+) betyder att Björn väljer låten till final och rött plustecken (+) att Erica vill se den i Åbofinalen.


1. Jani & Jetsetters "Etupenkillä"
+
Erica: Bra finsk musik, men det låter som typisk humppa. Purfinnarnas låt, den är väldigt deprimerande. Jag tror inte på någon framgång utanför Finlands gränser. Min första mentala bild är MISÄÄÄÄR, men jag ändrar mig mot slutet. Den är bara MISÄR då.

Björn:
Jag gillar Pulp Fiction-introt och tycker att refrängerna är väldigt uppåt. Snabbt beat men låten blir tråkig mot slutet, trots en liten tonhöjning i slutet av varje refräng. Solglasögon och pastellfärger ser jag framför mig.

Vi kommer överens om att det inte är den smartaste låten att inleda vår finländska schlagersäsong med och hoppas att de kommande låtarna ger lite mer.


2. Hanna Pakarinen "Tell me what to do"
Erica: Jämntjock och intetsägande låt som skulle må bra av tonhöjning. Mera kommer jag inte för mig att säga om den. Hon kunde låta lite mer feminin.

Björn: Perfekt trubadurlåt med starkt inledande piano som senare övergår i gitarr. Väldigt mycket Hanna Pakarinenrockballadigt. För mig som gillar hennes hesa släpande röst är det en njutning, men låten lämnar inte något avtryck, whatsoever. Rätt så tradig helhet.


3. Thunderstone "Forevermore" + +
Erica: Åttiotalsrock som saknar det där lilla extra för att vinna. Låten skulle klara av att vara lite snabbare. Av de tre första är det här min första hallelujalåt. Den ger inget nytt men får klart godkänt. Jag gillade inte Hannas raspiga röst, men här skulle den sitta bättre.

Björn: Introt får mig att stanna upp och lyssna. Det bådar gott - jag gillar vanligtvis inte ens hårdrock. Bryggan från versen till första refrängen är dessutom RIKTIGT skön. Jag måste medge, om det här är startfältet så får nog Hanna Pakarinen ge sig nu, det här är melodiskt och skönt att lyssna på. Det blir inte tråkigt med skrikiga överåriga tonåringar.


4. Jani & Jetsetters "Musta sulhanen" +
Erica: Dong-dong-dong börjar dödsklockan klämta. Men sedan blir det finsk humppa igen. Jag tror den här blir bättre då jag hör den nästa gång, men för övrigt gillade jag deras första låt bättre. Musta sulhanen är en låt med fler dimensioner att utforska, dels tack vare den breda ljudvärlden. Men hur kommer en eventuell engelsk översättning att se ut? The Black Groom?

Björn: För mig är det här som klippt och skuret till en Aki Kaurismäkifilm med klara färger och få känslomässiga yttringar. Riktigt deprimerande och njutningsfullt. De klämtande klockorna fastnar mig i huvudet och nu kommer jag att kräva att kvarterskrogen spelar den som kvällens sista låt.


5. Hanna Pakarinen "Leave me alone" + +
Erica: Dagens vinnare. Jag skrev inga kommentarer, ville fokusera mig på att lyssna. Låten och rösten passar som hand i handske, men låten saknar det lilla extra. Höjningen saknas, kanske Hanna skulle kunna få hjälp av svenska Carola med de höga tonerna? Modern rock som trots sitt namn Leave me alone lockar mig att stifta närmare bekantskap.

Björn: Hannas heshet sitter verkligen rätt här. Det är textfokuserat från en början och hela låten känns som en lååååång uppförsbacke. Men mot slutet har hon kommit upp i fart och jag vill ha mer. Mycket mer. Slutet är lite snöpligt trots den sköna melodiska refrängen "lämna mig ensam, jag känner för att dö".


6. Thunderstone "Face in the mirror"

Erica: Det här är ännu mer åttiotalsrock än den första Thunderstonelåten. Men det syntetiska syntljudet retar. Def Leppard goes Europe. Fick en tydlig uppenbarelse av hur deras hår kan se ut, stort, lockigt och fluffigt.

Björn: Precis som Erica ser jag ett stort hår framför mig. Jag har ingen aning om hur framförandet ser ut, men det skulle inte förvåna mig om det blir glamrock med pudelhår. Låten i sig är melodisk med en frän gitarr och roliga flipperspelsljudslingor. Åtminstone blir det inte tråkigt, men den första låten var bättre.
(Foto: Tom Kraappa)

PR, PR, PR ...

Vad är det i vår finländska folksjäl som under åren gjort vår musik så deprimerande? Är det krigen? Kan vi skylla på kaamos? Många vill säkert skylla på närheten till Ryssland. Vad gör att Finland gång på gång levererat eurovisionslåtar som får självmord att kännas upplyftande?

Jag satt i bilen nästan hela dagen i går. Skulle köra hem till Helsingfors efter att ha spenderat helgen i Jakobstad och förstås kom ju det där jädra snöovädret lagom tills vi kommit ut på Seinäjokivägen. Timmarna gick och vi kröp fram längs vägarna i 50-60 km/h. Det gav en hel del tid att lyssna på musik och eftersom mp3-spelaren hängde sig någonstans mellan Ylihärmä och Kauhava var det givna alternativet radioskval. Kunde ganska snart konstatera att även om vi har hur många radiokanaler som helst här i landet så spelas samma tunga mörka och kletiga musik på alla frekvenser.

På västra sidan av fröken Finland har all musik sedan 1970-talet jämförs med Abba, vare sig det gäller framgång, ekonomi, refränger eller klädsel. Melodifestivalen var ingen folkfest eller familjetradition i Sverige innan sent 1980-tal då man började inse vikten av mediasynlighet. Från att ha varit en enkel tv-sänd juryomröstning ökade trycket och tittaromröstning infördes. 1995 fick SVT in 600 bidrag till tävlingen, till 2007-års melodifestival kom 3 237 bidrag in.

Vi ligger granne med plipplopp-poppiga Ryssland som lyckas blanda glättigt med djupaste allvar. Ryssland är en underskattad musiknation tycker jag. Speciellt vad beträffar diversiteten i deras bidrag, allt från ofattbart tjafs till supercoola t.A.T.u 2003 och popbalett med Dima Bilan 2006. Men om vi går söderut och tittar på Estland, vad hittar vi då? Jo, ett land som under många år levererat samma klet som Finland men som förstått vikten av synligheten. Estland har därför plockat in en massa utländska artister genom åren. I fjol representerade svenska Bert Karlsson-upptäckten Sandra Oxenryd Estland med låten Through my Window. Till och med då Estland 2002 agerade värdland för eurovisionen valde man att låna in svenska Sahlene för att framföra bidraget Runaway.

Hur kommer det sig då att vi inte smittats desto mer av grannlanden? Vi kan alltså inte längre skylla på att halva året är så mörkt, det är precis lika mörkt i Sverige och Ryssland. Och krig är vi minsann inte de enda som råkat ut för, krisdrabbade sydosteuropa kommer ju varje år med de mest slagkraftiga etnopop- och balkansmöriga bidrag som kan tänkas fastna i våra hjärtan. Och hur kommer det sig då att vi gick och vann i Aten? No offense, men jag tror på fullaste allvar att det var en protestvinst vi drog hem. Alla de som motvilligt tvingas se på Eurovisionen med sin partner, alla de som tröttnat på de gamla klatschiga slagdängorna och alla de som kanske tror att om monsterrock vinner skulle eurovisionen läggas ner. De är många och jag tror att det är deras röster som hördes, först i Finland och därefter i resten av Europa.

Tack vare den här situationen är det i mina ögon uppenbart att tävlingen kommer att ändra karaktär mer och mer för varje år. De sockersöta och nationsmarknadsförande bidragen kommer att falla i skymundan då Europas artister inser att en kväll på tv ses av miljoner och åter miljoner tv-tittare. Så när ska vi finländare sluta se Eurovision Laulukilpailu som något genant och istället utnyttja programkonceptet för pr av våra egna artister? Jag vill se The Rasmus, HIM och Nightwish (som de facto kom på andra plats i den finländska uttagningen 2000, folket gav dem en första plats, men juryn valde Nina Åströms A Little Bit framom Tarja Turunen et company), eller varför inte Sonata Arctica?

Och som sagt, missa inte förhandslyssningen på radio Vega i eftermiddag. Heja Hanna Pakarinen! :)