Idolernas afton

Vår egen Idolsstjärna Hanna Pakarinen är vår nya finländska schlageridol.

I Sverige avslutades alldeles nyss melodifestivalens tredje deltävling i Örnsköldsvik. Även där var det en idolernas afton. Båda finalplatserna togs av tidigare Idoldeltagare, Måns Zelmerlöw och Sebastian Karlsson. Till andra chansen förpassades schlagerdrottningen som är två äpplen hög, Nanne Grönvall och uppstickaren Sonja Aldén. Dagens svenska skräll var väl trots allt att Magnus Carlsson föll ut och nu väl får titeln den eviga femman.

Svenske programledaren Kristian Luuk överträffar sig själv varje vecka och mellanakten Melodifestivalmusikalen blir bara bättre och bättre.

Kolla in www.svt.se/mello och lyssna på de vinnande bidragen.

HANNA VANN!!!

YES!!!!
Rätt låt vann!
Äntligen!

Hanna Pakarinen - Leave me Alone representerar Finland i Eurovision Song Contest 2007!
Duktigt Hanna! Nu har jag lärt mig att man ska hålla fast vid magkänslan, den jag hade den 5 januari då jag hejade på Hanna första gången på bloggen!

Men Rundradion får skämmas för Åbofinalen. Dryga tio minuter över sändningstiden drog kalaset ut. Hur kunde det bli så j*kla mycket för långt? Grafiken strulade (som vanligt) och nån gång i början av sändningen blev rutan blå i ett ögonblick. Sämre genomförd direktsändning har jag inte sett produceras i vårt land. Om man då inte räknar med de övningsproduktioner jag varit inblandad i under mina år som tv-fotografstuderande. Det finns alltså en orsak till att jag senare satsat på innehållsproduktion ;)
(Foto: Yle)

H-L-T

Spänningen stiger. De tre som gått vidare från andra omgången blev till större delen ingen överraskning. Precis som de flesta spått hittills gick både Hanna Pakarinen och Lovex vidare, skrällen är väl ändå trollen Thunderstone.

Jag är fortfarande rädd att det blir Lovex som går hem med segern, trots att Hanna i min värld borde vinna.

Spänningen och all känsla sjönk som en blytyngd i vattnet då Danny visade sig vara mellanakt. Är det bara jag i det här landet som tycker att han borde ha dragit sig tillbaka för ett par decennier sedan?

Mellanrapport från Hfrs

Jag instämmer med Malin, Hannas grå slamsor är ingen höjdare. Det ser ut som något som katten släpat in. Jag är lite ledsen i ögat över att fläktarna var så snett placerade att hon fick håret i ansiktet mest hela tiden.

Men ännu mera ledsen är jag över att vi ännu inte är ett jämställt land. Varför påades Hanna som "naisartisti" (kvinnoartist)? Vore det på något sätt fel att rent och slätt kalla henne artist? På precis samma sätt tycker jag det är tokigt att vi talar om damhandboll och damfotboll etc.

På en punkt håller jag inte med Malin idag, Simo Frangén. Jag skäms ögonen ur mig. Hur sexistiska uppvisningar tillåter Rundradion egentligen? Skolflickor med magarna bara får mig att känna mig som en sur gammal hagga. Jag tycker faktiskt att det är lite too much med dem viftandes på höfterna hela tiden i green room.

Kryper nu samtidigt till korset. Jag är rädd att det blir Lovex som tar hem vinsten efter att ha sett framträdandet. Trots att Jann Wilde gjorde ett bättre framträdande och artikulerade väl i sången. På något hörn vill jag ännu tro att Katra ska komma top-3, hennes röst höll mycket bättre ikväll än under semifinalen och hennes utstrålning trollbinder mig fortfarande. Och Laura, Laura, Laura. Jag är fortfarande såld på den här uppföljaren med det fantastiskt vackra scennumret.

Och förlåt Humane för att jag varit så elak hittills. Jag tycker ännu inte om operasnutten, men samspelet funkade mycket bättre nu och så medger jag att det är refrängen "you're only a plane away" jag gått och nynnat på halva veckan.

Kurkela sjunger fortfarande som en ängel och hennes danskille är fortfarande lika snygg och precis lika klumpigt hackig. Kanske det behövs hårda rörelser för kontrastens skull. Jag ska inte analysera det desto djupare, men är fortfarande övertygad om att en finsk ballad inte går hem i Europa utan bra översättning. Scennumret går däremot hem vilken sekund som helst.

Sista bidraget får sista kommentaren. Kentala tycks ha fått en Jane Fondastyling, är det inte snyggt? :) Han sjunger fortfarande speciellt och med speciellt menar jag helt godkänt.

Slamsor och strutsfjädrar

Det finns egentligen bara två alternativ om Finland vill slippa kvala nästa år. Humane eller Johanna Kurkela. Det är jag övertygad om efter att just sett genrepet.
Jag tror inte på det där rockstuket som går igen i så många av årets låtar. Det är för aggressivt och dystert. Schlager är glädje och skönhet. Hard Rock Hallelujah var rock, men positiv och trallvänlig sådan, därför gick den hem.
Med schlager är det ju också så att låtarna lever hela tiden. Man hinner tröttna på vissa låtar innan tävlingen är slut och upptäcker nya pärlor. Till exempel har Jani & Jetsetters låt en själ och ett vemod som jag tidigare inte såg.
I det stora hela är många av artisterna bra, betydligt bättre än låtarna.

Till sista några noteringar:

Konstigaste blåsan: Hanna Pakarinen klär sig i grå slamsor ikväll, tyvärr. Deltävlingens dramatiska svarta var betydligt mera lyckad.

Snyggaste strutsfjädrarna: Jann Wilde & Rose Avenue. I deltävlingen användes den glammiga fjäderoutfiten till den andra låten, vilket kan tyda på att de trodde mer på den. Glad för att fjädrarna fick följa med till Åbo.

Roligast: kan inte låta bli att gilla knäppskallen Timo Frangén. Just som han ska man vara i greenroom. Gör honom till programledare nästa år så blir det kanske lite show! Schlager är inget gravallvarligt.

I taket över scenen har man laddat upp med ballonger, de hänger där som enorma romsäckar. Om fyra timmar och tio minuter regnar de ner över en lycklig vinnare.

Tack Irland!!

Irlands bidrag valdes igår kväll. Det var klart sedan tidigare att folkgruppen Dervish skulle representera den gröna ön. Tävlingsbidraget They can't stop the Spring som är skrivet av John Waters och Tommy Moran valdes av tittarna i programmet Late Late Show och är en folkinspirerad visa med inslag av flöjt och släpande sång.

Jag kan inget åt det, men med ens rycks jag från min stol här hemma i Böle och tankarna för mig tillbaka till den irländska mäktiga och vänliga landsbygden i Killarney med soluppgång bakom bergen, samtidigt som den riktigt typiska irländska pubkänslan infinner sig. Jag kan inte säga annat än att jag bubblar av känslor då jag hör detta bidrag. Det är verkligen inte någon typisk irländsk Johnny Loganschlager (och har definitivt inte samma vinstmöjligheter), men det är på tiden att Irland delar med sig av sin storslagna folktradition.
(Foto: Björn Heselius)

Ännu råder lugnet

På plats på Caribia i Åbo i god tid. Ganska lite folk här ännu, men Jukka Kuoppamäki var den första vi såg när vi kom in genom dörren. Utsikt över scenen från pressrummet, men ljudet tränger inte genom glasrutorna lika bra. Simo Frangén med dansflickor på scenen som bäst. Nåt ur kvällens extranummer uppenbarligen. Om en timme är det genrep, få se hur det låter då. Det ligger Lovex i luften. Fortfarande.

Sverige, del 3

Nu är de svenska bidragen släppta, men vi får vänta till imorgon på scenshowen. Som vanligt. Och som vanligt har jag också låtit Ola Södermark berätta vad en riktig svensk tycker om det tredje startfältet.

Lyssna på bidragen på www.svt.se/mello.

1. Måns Zelmerlöw "Cara Mia"
Måns är känd i Sverige från Idol 2005 där han kom på femteplats och året därpå deltog han i Let´s dance på tv och vann (till alla tonårstjejers förtjusning). Låten han framför här är en glad och poppig sak som har en smittsam refräng, den låter väldigt mycket Fredrik Kempe och det är inte så konstigt då Fredrik är en av upphovsmännen bakom bidraget. Måns kommer att samla mycket röster med den här låten, framförallt från den yngre publiken och jag tippar att det räcker för avancemang.

2. MissMatch "Drop dead"
Carin och Emma i MissMatch är debutanter i melodifestivalsammanhang, vilket även låtens upphovsmän är. De har varit bästa kompisar sedan fyraårsåldern och har sjungit ihop länge även om gruppen MissMatch uppkom först för ca 2 år sedan. Jag tycker att låten hamnar i samma kategori som Cosmo4 förra veckan, men i en jämförelse mellan dessa två bidrag är Cosmo4 faktiskt snäppet vassare. Det här känns tråkigt och enformigt och jag förstår mig inte alls på det. Och trots att jag hade fel i min tippning förra veckan att Cosmo4 skulle komma sist så tänker jag sticka ut hakan och säga att MissMatch inte kommer att att ha en chans att gå vidare.

3. Magnus Carlsson "Live forever"
Magnus är en av kvällens veteraner, det här är sjunde gången han deltar i melodifestivalen. Tre gånger med Barbados, två gånger med Alcazar och senast förra året som soloartist. Då tävlade han med låten "Lev livet" och kom på 8:e plats i finalen. Låten han deltar med i år andas väldigt mycket 80-talsdisco och har en refräng som fastnar redan efter första lyssningen. Han har en fantastisk röst som passar låten utmärkt. Om inte förkylningsbaciller hindrar honom från att sätta låtens falsettbitar så borde inget kunna stoppa honom ikväll. Det här låter final lång väg.

4. Sheida "I mina drömmar"
Fyrmannagruppen Sheida gör debut i melodifestivalen med en låt som de skrivit själva. Texten framförs på tre språk; persiska, baluchiska och svenska. Tonerna är orientaliska som blandas med nyckelharpans karaktäristiska klang och tillsammans skapas en minst sagt intressant fusion. Svenska riksspelemän på turkiskt vis, ungefär. Personligen har jag lite svårt för det här, det tilltalar inte alls mitt musikaliska öra. Hur detta tas emot av svenska folket är svårt att sia om, men jag tror INTE att det kommer att gå hem hos de flesta.

5. The Attic featuring Therese "The Arrival"
The Attic debuterar i melodifestivalen, men vad många kanske inte vet är att det är The Attic som gjort den signatur som melodifestivalen har sedan flera år tillbaka. Therese har varit med en gång tidigare i melodifestivalen och då under namnet Drömhus, året var 1999 och hon kom på andra plats. I år ställer de tillsammans upp med en låt som har ett smittande clubbeat och som antagligen kommer att funka bra på dansgolv ute i landet. I detta sammanhang tycker jag att refrängen är lite för svag för att fästa, det tar ett antal lyssningar innan den fastnar och sånt kan vara problematiskt när det är tittarna som röstar.

6. Sebastian "When the night comes falling"
Här har vi ännu en deltagare från svenska Idol 2005. Sebastian kom på andra plats och har sedan dess hunnit släppa en platta och turnera riket runt. Han står för kvällens rockigaste bidrag och låten påminner väldigt mycket om Andreas Johnsons bidrag från förra året. Denna svenska version av britpop fungerade som bekant bra förra året när ovan nämnda Johnson kom trea i svenska finalen. Dessvärre är Sebastian betydligt valpigare än Andreas och publiken något smalare. Troligtvis kommer han ändå att avancera, mycket tack vare sina unga flickfans.

7. Sonja Aldén "För att du finns"
Här har vi körtjejen och låtskriverskan som förra året tog steget ut i rampljuset med den fartfyllda låten "Etymon", som var snubblande nära att gå vidare till andra chansen. Att Sonja har körat bakom Shirley Clamp hörs inte minst på hennes vibrato som är nära nog identiskt med Shirleys. Låten har en vacker text och Sonja sjunger fint, frågan är om det räcker hela vägen, ballader har haft lite svårt att hävda sig de senaste åren. Risken är att stackars Sonja hamnar på den där snopna 5:e platsen igen. Men vi ska inte glömma att det var med en låt, inte helt olik denna, som Shirley Clamp fick sitt genombrott med för ett par år sedan.

8. Nanne "Jag måste kyssa dig"
Veckans, och kanske även årets, största veteran måste nog ändå vara Nanne Grönvall. Hon har tidigare medverkat både som upphovskvinna och artist, hon har dessutom vunnit en gång (1996 med gruppen One more time). För två år sedan var hon ytterst nära att vinna igen då hon snubblade på mållinjen, tre poäng efter vinnaren Martin Stenmarck. Bidraget hon ställer upp med i år påminner ganska mycket om hennes senaste bidrag "Håll om mig", fast utan den omedelbara refrängen som den har. Men å andra sidan, Nanne är alltid Nanne och hennes scenshower brukar vara något utöver det vanliga. Låten vinner dessutom på flera lyssningar och det råder inga tvivel för mig att Nanne kommer att gå vidare imorgon.

Så om jag skulle våga mig på en tippning så skulle den se ut så här:
Till Globen: Nanne och Magnus Carlsson
Till Andra Chansen: Måns Zelmerlöw och Sebastian
(men Idol-pojkarna ska se upp för Sonja Aldén, för hon kan göra som Shirley och skrälla sig vidare)

Kanske cylinderhatt?

I morgon åker jag med fotograf till att Åbo för att bevaka den finländska schlagerfinalen. Min förhoppning är att också hinna rapportera för bloggen.
Jag tror det står mellan Lovex, Hanna Pakarinen och Humane. Just nu känns det som det blir unga, rockiga Lovex, kidsen verkar älska dem och publiken lät vild i deltävlingen. Oftast är det också så att kidsen har bäst koll. Man ska lyssna på dem för att veta vad som går hem i Europa. Bra att tittarna röstar fram bidraget. Jury är mossigt.
so long,

Här är bidragen

Äntligen är det dags att utse en vinnare i den finska eurovisionstävlingen. Vi har redan gallrat bort hälften av bidragen, men alla artisterna är kvar i tävlingen och för alla utom en är lördagens direktsändning den sista tävlingen med den här låten.
Jag tycker som vanligt mycket. Men än en gång ska vi komma ihåg att det var jag som ifjol satt med kudden över ansiktet och skämdes så jag trodde ögonen skulle ploppa ur skallen då Lordi vann i Åbo.
I år hoppas jag på ett starkare framträdande av Hanna så att hon går hem med segern. På andra plats tippar jag att Lovex, Laura eller Katra kommer. Och till nästa års uttagningar riktar jag en önskan till Yle om att skippa de tråkiga uttagningarna där alla artister går vidare.
/Björn


Hanna Pakarinen - Leave Me Alone
Musik: Martti Vuorinen, Miikka Huttunen. Text: Martti Vuorinen, Hanna Pakarinen. Arr: Martti Vuorinen, Miikka Huttunen, Teropekka Virtanen.
Låten får en dramatisk inledning med helröd scen som övergår i rockigt svart och blått då det är dags för Hanna att ta ton. Jag är rädd att Hannas röst inte riktigt klarar av allt det hon skulle behöva ge för att göra Leave me Alone till en vinnare. Inte ens Carolafläkten, den rockiga och flickiga svarta brudklänningen eller det störtsköna soundet hjälper till. Handen hon ständigt för upp till ansiktet stör mig ofantligt mycket. So this is good bye for me.

Beats and Styles - See the Signs
Musik: Jaakko Manninen, Asmo Soivio, P. Mulholland, Anna Nordell, Charles Salter. Text: Jaakko Manninen, Asmo Soivio, P. Mulholland, Anna Nordell, Charles Salter. Arr: Jaakko Manninen, P. Mulholland.
Bidraget inleds både spretigt och ofokuserat. Vad är det jag ska koncentrera mig på - clownen i kaptensuniform, hoppjerkan med den blonda frillan eller den pratiga sången? Sången lämnar i och för sig mycket att önska, om man bortser från Anna Norells starka röst. I det här startfältet, och framför allt med den otursbringande startplatsen som tvåa, är det nog dödsdömt redan nu. Tyvärr, jag gillar Beats and Styles och vet att de kan bättre än så här.

Jani & Jetsetters - Musta sulhanen
Musik: Tuure Kilpeläinen. Text: Tuure Kilpeläinen. Arr: L. Moore & Jetsetters.
Jag hade alldeles glömt bort detta sköna bidrag under alla schlagerveckorna. Hur kunde jag glömma domedagsklockorna och det klart Tarantinoinspirerade bidraget frågar jag mig nu. Kanske för att det är platt, platt, platt. Men med sitt tydliga tempo och det smått deprimerande sound tror jag att det kan gå hem bland våra finskspråkiga landsmän. Ingen vinst, men definitivt inte kalkon heller.

Lovex - Anyone Anymore
Musik: Lovex. Text: Lovex. Arr: Lovex, Erno Laitinen.
Vad ska man säga om killarna i hattarna? Ja, de har ju ett starkt bidrag och en gigantisk fanclub. Och så är de stora i Tyskland. Precis som Lordis Hard Rock Hallelujah ger Anyone Anymore en tydlig refräng som klistrar sig fast i det undermedvetna, men aj, aj, aj så sången skär i mina öron. Det blir lite för ansträngt för att bära hela vägen för mig.

Jukka Kuoppamäki - Levitä Siivet
Musik: Jukka Kuoppamäki. Text: Jukka Kuoppamäki. Arr: Esa Kaartamo.
Jukka som deltog i den finländska eurovisionstävlingen redan 1971 borde ha lärt sig något tycker man. Speciellt som han dessutom bor i schlagerlandet Tyskland. Levitä Siivet må vara riktad mot den äldre publiken och han må se ut som en lite pluffsig Johnny Logan, men med en gitarr på magen och det oengagerade framträdandet jag tror inte på något annat än en framtid som utfyllnad på radion för det här bidraget.

Jann Wilde & Rose Avenue - Rock 'n' Roll Dreams
Musik: Jann Wilde. Text: Jann Wilde. Arr: Jann Wilde & Rose Avenue.
För att vara något som bandet rafsat ihop på bara några veckor efter att deras ursprungliga bidrag diskats i tävlingen är det klart godkänt från min sida. Glamrocken lever igen, det bevisar fluffhåret, killarnas nagellack och de tydliga men rena gitarriffen. Det är sceniskt och välframfört och framför allt inte överdrivet på någon annan front än frontfigurens utstyrsel.

Katra - Tietäjä
Musik: Risto Asikainen. Text: Ilkka Vainio, Risto Asikainen. Arr: Risto Asikainen.
Kvällens plagiatanklagade bidrag Tietäjä är både vackert och scenmässigt vågat. Ska det bli årets första tuttchock? Jag tror att det Evanescensceliknande bidraget kan vinna mark i Europa. Och så hoppas jag att eldiga Katra sänker tonarten bara en gnutta så det inte blir för gnälligt.

Laura - Take a Chance
Musik: Maki Kolehmainen, Mats Tärnfors. Text: Tracy Lipp, Mats Tärnfors. Arr: Maki Kolehmainen, Mats Tärnfors.
Startfältets mest inövade scenframträdande står Laura för. Må vara att låten känns som en uppföljare till 2002-års Addicted to You, och att uppföljare alltid faller på att man jämför med ettan. Jag är övertygad om att Lauras skiva kommer att spelas repig på Europas krogar i vår. Än en gång överraskas jag av Lauras scennärvaro och säkerhet. Now my heart is crying out for more!

Humane - Plane Away
Musik: Kim Herold. Text: Kim Herold, D. Thomson. Arr: Kim Herold, Jaakko Manninen, Risto Asikainen.
Plane Away vinner på flera lyssningar. Helheten är melodisk och välavvägd men samspelet mellan rösterna kan kräva lite mer finputsning. Speciellt det lugna tempot faller mig i smaken, och att det kompletteras av en lugn visuell bakgrund gör det riktigt bra. Men än en gång irriteras jag av operarösten som skär sig igenom allt mot slutet och gör att det känns som ett försök att plocka in så mycket som möjligt på tre minuter.

Thunderstone - Face in the Mirror
Musik: Thunderstone. Text: Nino Laurenne. Arr: Thunderstone.
Det börjar lovande åttiotalssyntigt och övergår till skrikig rock med tråkig scenshow. Även om frontfiguren Nino Laurenne ser ut som ett troll i håret är det inte Lordivarning för Thunderstone. Face in the Mirror saknar den där klon som rycker med dig och vägrar släppa taget. Låten må vara hur välgjord som helst, men den ger ingen som helst lust att spela om och om igen.

Johanna Kurkela - Olet uneni kaunein
Musik: Tomi Aholainen. Text: Sinikka Svärd. Arr: Tomi Aholainen.
Oj så vackert! Jag kan inget åt att jag faller för det här bidraget. Johanna sjunger fantastiskt vackert med klar stämma och gör ett fulländat scenframträdande. Hennes manlige dansare känns lite för hackig och klumpig, men med en mjukare framtoning kan det här bidraget bli som honung både för ögon och öron. Jag tror inte på någon europeisk framgång för bidraget om det sjungs på finska, men välöversatt kan den tilltala det balladtrånande Västeuropa.

Kentala - Left My Heart Behind
Musik: Harri Kentala, Janne Hyöty. Text: Harri Kentala, Maria Ilmoniemi. Arr: Harri Kentala, Janne Hyöty.
Inledningen ser nästan lite musikalaktig ut med flygeln och kandelabern. Dramatiskt och visuellt tilltalande. Kentalas röst är speciell och lätt att lyssna på. Dessutom har han en god kamerakontakt, något som är viktigt i den stora tävlingen. Jag skulle vilja påstå att Kentala har startfältets bäst artikulerade sång, men jag känner att bidraget saknar någon viktig del som jag inte kan sätta fingret på. Jag tror inte att Kentala vinner den här gången heller. Tyvärr.
(Foto: Yle)

Explosionsvarning

Snart går det inte att mjölka den svenska schlagerkossan mer.

I den sista värdstaden Gävle har rådhusklockorna bytt melodi. Var tredje timme klingar de upp till schlager: klockan 09.00 Give Me Your Love, 12.00 Vandraren, 15.00 Never Let It Go, 18.00 Det gör ont och klockan 21.00 Främling.
Tror du mig inte? Kolla in den här videosnutten från Gävle!

Vår schlagertokiga schlagerikon och landsmaninna Arja Saijonmaa gjorde idag succé i Sveriges TV4. Iklädd samma klänning som hon framförde Högt över havet i 1987 gästade hon programmet Förkväll och lyckades både steka plättar och skriksjunga schlagerdängan inför en mest förvånad och tyst gapande publik på Centralstation i Stockholm.

Det kan inte finnas nakenchocker, tuttkuppar, dödslyft och dödsfall (!) för att täcka schlagerbehovet som tycks vara oupphörligt hos svenskarna. Det är väl så gott som omöjligt att överraska den svenska schlagerpubliken längre, därför sänder de över sitt folk till oss i hopp om framgång. Jag tycker att vi ska tacka och ta emot. Framför allt ska vi lyssna lite extra på den finska finalen på lördag, då är det nämligen svenska Anna Nordell som står för den kvinnliga rösten i Beats and Styles bidrag See the Signs. På bilden står hon tillsammans med A-Teenspinglan Marie Serneholt som ifjol släppte det omtyckta debutalbumet Enjoy the Ride.

Som om det inte skulle räcka med att sända över folk till Finland då den svenska schlagermarknaden börjar vara mättad så är Norges bidrag i årets Eurovision, Ven a bailar conmigo som framförs av norska Let's Dancestjärnan Guri Schanke, skrivet av svensken Thomas G:son. G:son har utöver detta även skrivit flera låtar till de svenska uttagningarna, till den spanska schlagerfestivalen Misión Eurovisión och ryktet säger att han även bidragit till den brittiska uttagningen.
(Foto: Scanpix/Nils Petter Nilsson)
Källor: TT Spektra, TV4, Gefle Dagblad, Arbetarbladet.

Finlands ära ...

... står på spel i Åbo på lördagen.
Äntligen blir det en riktig tävling där inte alla går vidare. Jag har saknat spänningsmomentet av att hålla tummarna för någon viss artist under semifinalveckorna.

Finalen direktsänds från Caribia i Åbo nu på lördag 17.2, klockan 19.00-20.50 i TV2, Radio Vega och Radio Suomi.

Här är startfältet och numren du kan rösta med. Förhandsröstningen är redan i full gång, så rösta nu och rösta rätt! :)
Förhandsröstningen pågår till på lördag klockan 12.00, därefter startar röstningen samtidigt som finalen inleds klockan 19.00. Förhandsrösterna räknas till godo i den första röstningsomgången. Priset är som tidigare 50 cent per samtal eller textmeddelande.

Du kan tjuvtitta på bidragen på Yle:s webbtv. Kom ihåg att det nummer som visas i webbtv:n inte är det som du röstar med i finalen.

Här på Hbl-bloggen får du imorgon läsa kommentarer till alla bidragen och på lördag följa med bakom kulisserna och ta del av det som inte syns i tv-rutan. Vår Malin kommer att vara på plats i Åbo under finalen.


1. "Leave me alone" – Hanna Pakarinen
Rösta genom att ringa 0700-717-01 eller sms:a 1 till 17132

2. "See the signs" – Beats and Styles
Rösta genom att ringa 0700-717-02 eller sms:a 2 till 17132

3. "Musta sulhanen" – Jani & Jetsetters
Rösta genom att ringa 0700-717-03 eller sms:a 3 till 17132

4. "Anyone anymore" – Lovex
Rösta genom att ringa 0700-717-04 eller sms:a 4 till 17132

5. "Levitä siivet" – Jukka Kuoppamäki
Rösta genom att ringa 0700-717-05 eller sms:a 5 till 17132

6. "Rock'n’Roll Dreams" – Jann Wilde & Rose Avenue
Rösta genom att ringa 0700-717-06 eller sms:a 6 till 17132

7. "Tietäjä" – Katra
Rösta genom att ringa 0700-717-07 eller sms:a 7 till 17132

8. "Take a chance" – Laura
Rösta genom att ringa 0700-717-08 eller sms:a 8 till 17132

9. "Plane away" – Humane
Rösta genom att ringa 0700-717-09 eller sms:a 9 till 17132

10. "Face in the mirror" – Thunderstone
Rösta genom att ringa 0700-717-10 eller sms:a 10 till 17132

11. "Olet uneni kaunein" – Johanna Kurkela
Rösta genom att ringa 0700-717-11 eller sms:a 11 till 17132

12. "Left my heart behind" – Kentala
Rösta genom att ringa 0700-717-12 eller sms:a 12 till 17132

Vintersjuk

Förlåt alla ni för att det inte kommit någon uppsummering av helgen i eurovisionsnorden. Ibland kan jag inte låta bli att överraska mig själv, trots att alla i min omgivning stupat i förkylning en efter en, blev jag mycket förvånad när det drabbade mig. Det var liksom inte alls planerat.

Men nu är jag tillbaka och tänkte ge några korta kommentarer om schlagerveckan som gått.
/Björn


Först och främst Finland. Nu är vårt startfält klart och jag skäms inte lika mycket som jag hade förberett mig på att kanske behöva göra. Tvärtom så är jag till och med lite stolt över Katra, Hanna, Laura, Johanna Kurkela och Beats and Styles.
Mindre stolt är jag över Jann Wildes frisyr och sminkning. Sätt svenska the Ark och Paula Koivuniemi i en mixer och kör femton sekunder på full effekt så torde vi få detta resultat. Mera Ola Salohår än Ola Salo själv och Paula K-sminkning. Det var vedervärdigt, vilken som helst hemmatransa lyckas bättre än så.
Veckans höjdpunkt var utan vidare Lauras Cabaretinspirerade scenframträdande i Take a Chance. Finns det något mer elegant än en kvinna i slips? (och så var vi tillbaka på temat gender-bender ...)
(Foto: jwra.net / Mauri Pennanen)

• www.yle.fi/eurovision

I Sverige skrällde det ju ordentligt. Annika och Ola har kommenterat vilt på bloggen, så jag säger inget annat än att jag hade förväntat mig att the Ark skulle gå vidare och hoppats innerligt på framgång för Munkedalsfröken Marie Lindberg. The Ark levererade ett perfekt avvägt scennummer med alldeles lagom dos av allt som gör en bra schlager - utan att för den delen tumma på rockigheten. Jag tror på grand slam för dem.
Marie Lindbergs röst fick mig att smälta som smör i sommarsol. Jag utlyser lite Kikki Danielsson-varning här, Marie är precis som Kikki en vanlig människa med lite hinder för framgång (Kikki några nummer större än vad modenormen säger och Marie blind på ett öga). Så ställer de sig på scen, levererar och får hela svenska folket att identifiera sig med dem. Och vips kommer en hel dräll med poäng (eller 1,3 miljoner kronor till Rädda Barnen i det här fallet) och finalplats.
(Foto: SVT)

• www.svt.se/mello

Norge hade final i lördags. Vad tänker norrmännen med, säger jag bara?!
Guri Schanke framför Ven a bailar conmigo för Norges räkning. En lite halvseg poplatinofusion. Låtens namn till trots (övers. Kom och dansa med mig) känner jag mig inte alls danssugen, däremot får jag flashbacks från Ricky Martin-tiden. Och i min värld är det inte bra.
Guri deltog för första gången i Melodi Grand Prix och gick hem med vinsten när kalaset var avklarat. Hon säger i en tv-intervju med NRK1 att hon sett alla MGP så långt tillbaka i tiden som hon kan minnas, så research på vad som funkar har hon säkert mer än de flesta deltagarna.
(Foto: NRK1)

• www.nrk.no/melodigrandprix

Island har hållit en veckas paus mellan deltävlingarna och finalen. På lördag får vi veta om det blir Jónsi, Eirikur Hauksson eller kanske Bríet Sunna Valdemarsdóttir som går hem med vinsten.

• www.ruv.is/songvakeppnin

Jag tycker vi fortsätter på gender-bender-temat en stund och hälsar på i Danmark. Där är det en farbror i tantkläder som gick hem med vinsten i DR:s Melodi Grand Prix. Och DQ som hon kallar sig inte vilken farbror som helst. DQ eller Peter Andersen är en av Danmarks mest kända drag queens och sjunger faktiskt bättre än många (de flesta) av sina dragkollegor. Showen till bidraget vid namn Drama Queen däremot är hemskt konventionell, det är bara lite rosa och lila fjädrar som gör det annorlunda än vilket som helst bidrag.
Nu får vi se om det går bättre för Danmarks drag queen än det gjorde för norska Ketil Stokkan med sina bakgrundsdamer i Oslo 1986 eller de slovenska flygvärdinnorna Sestre i Tallinn 2002.
(Foto: DR/Bjarne Bergius Hermansen)

• www.dr.dk/Melodigrandprix

Ska jag redan nu säga det jag tänkt på i ett par veckor och riskera att förstöra all min trovärdighet? Att det känns lite som ett mellanår i Eurovisionen i år.
Inga riktiga höjdare ännu..