Balladskräll igen...

Ola Södermark kommenterar resultatet i den sista svenska deltävlingen.

Så var årets sista deltävling avklarad och balladskrällarna i årets melodifestival fortsätter. Jag blir irriterad på mig själv att jag underskattat en ballad för tredje veckan i rad, man tycker ju att jag skulle ha lärt mig vid det här laget. Men Sarah Dawn Finer gjorde ett väldigt bra framträdande, så det var en välförtjänt finalplats. Att hon dessutom hindrade Ugglas väg mot Globen är bara en bonus i sammanhanget. I övrigt blev resultatet ungefär som som jag hade trott. Tråkigt bara att After Dark föll bort, det hade behövts lite mer glitter och glamour i Globen, The Ark ska ju inte behöva stå för allt glitter i finalen. Men vi har ju två låtar till som ska komplettera startfältet i finalen och jag tror att Andra chansen i år kan bli en riktigt spännande historia, "kuppupplägget" ger ju ett större spänningsmoment än tidigare år.

Till nästa veckan vill jag uppmana svenska folket att verkligen rösta rätt låtar till finalen (läs: Nanne och Jessica Andersson). Det är viktigt att rätt låt vinner i Globen och skickas till Helsingfors, motståndet från resten av Europa blir tufft med tanke på de låtar jag hört hittills.

Kort sagt: Rätt låtar måste röstas till Globen, inte en Uggla.

Kära nån - del 2

Jag (Björn) valde att inte skriva något innan jag sett dagens svenska semifinal. Så här kommer nu lite sakliga (och säkert ännu flera osakliga) åsikter.

Jag tackar de högre makter jag bekänner, och alla andra också för den delen, att varkendera Ugglorna blev direktkvalificerade. Magnus gjorde en bra comeback efter sitt svidande nederlag 1979. (Året då salig Ted Gärdestad vann med Satellit och Ugglas Johnny the Rocker kom sist. Vem minns förresten Eva Dahlgrens tredjeplacering Om jag skriver en sång från samma år?). Samma år ska ifrågavarande Uggla ha hoat till Aftonbladet att "nu får det vara nog med musik, jag ska utbilda mig till rörmokare istället". Tyvärr gjorde han inte det. Däremot gjorde han det han alltid kunnat, häcklat på som aldrig förr. För att beskriva vad jag tänker sätter jag in ett litet citat:

"... Den värsta skandalen är schlagerfinalen,
där menlösa fån visas upp vartenda år, med sina nyvunna flammor,
presskåta mammor, som inför fotgrafer, står och ger autografer.
Illa, jag mår illa, då två finska systrar inte kan stån stilla ..."

Och nu var han alltså med igen Ugglan vår. Den här gången gick det inte på fyra sekunder, det var en lite längre plåga som jag hur mycket jag än skulle vilja inte kunde avsky med riktigt hela mitt hjärta. Det var sådär lagomretro och gör att jag känner mig gammal som kunde dra mig till minnes ett par decennier av Ugglahäckel - och le åt det hela.

En som i kväll däremot visade var skåpet ska stå var Sarah Dawn Finer. 2 minuter och 18 sekunder sjöng hon I Remember Love rakt in i samma kamera och sjöng, och sjöng, och sjöng och jag glömde ALLT annat. Jag stiftade första bekantskap med Sarah på Så ska det låta häromveckan och kunde inte förstå var en så oerhört begåvad sångerska gömt sig undan Bert Karlsson i Sverige i alla dessa år. I kväll föll jag precis lika pladask för henne som jag gjorde för Munkedallärarinnan Marie Lindbergs Trying to Recall och Sonja Aldéns För att du finns under tidigare veckor av den svenska melodifestivalen.

Jag höll på att glömma den andra Ugglan, Caroline af Ugglas. Hon får mitt stipendium för årets Reginalundknasiga. Hon är så underlig att man blir glad. I en intervju på SVT berättade den gravida Janis Joplin-tolkaren Caroline att man måste ta i med hela kroppen då man sjunger och att andra artister borde prova det någon gång också. Hon är bara för rar, fru af Uggla. Jag hoppas att det BB hon föder på har långt utvecklad vård av bäbisar som föds beroende.

Svea tröttnar aldrig

Vad vore väl det där landet i väst, som en gång hört till Finland, om inte Melodifestivalen fanns? I kväll har vi kunnat tjuvlyssna på 2007-års sista startfält, och nu kan det tyckas att man verkligen skrapat ihop alla artister och artistyngel som Sverige har att bjuda. Så här tycker vår svenske schlagerguru Ola Södermark.

Efter att ha lyssnat på startfältet i den årets fjärde och sista deltävlingen så kan jag bara konstatera, Örnsköldsvik hade det klart starkaste startfältet i år, jag har fortfarande inte riktigt smält att Magnus underbara låt "Live forever" inte gick vidare. Men nu lämnar vi det och koncentrerar oss på veckans låtar.

1.Magnus Uggla "För kung och fosterland"
Provokatören Uggla ställer i år upp i festivalen för första gången sedan 1979 då han kom på sista plats. Låten är en typisk Uggla-dänga och innehåller små delar från många av hans otaliga hits. Jag kommer på mig själv med att sitta och nynna (ja till och med sjunga) med i den otroligt smittande refrängen, trots att jag egentligen inte skulle vilja tycka om den här låten. Säga vad man vill om Uggla, men mannen kan skriva refränger. Faktum kvarstår dock, vi har hört det tidigare och Ugglas chanser i Helsingfors är obefintliga. Men till globen ska han, utan tvekan.

2. Emilè Azar "Vi hade nåt"
Det är melodifestivaldebut för 21-årige Emilè som upptäcktes för några år sedan när han jobbade som servitör. En av hans förebilder är Justin Timberlake vilket märks, här har vi ett av få bidrag i år som har R'n'B-influenser. Emilè har en unik och vacker röst och jag tycker låten vinner på att han framför den på svenska. Jag hoppas han lyckas ta sig vidare till andra omgången och hamnar på 5:e plats. Den här killen förtjänar den skjuts i karriären det skulle innebära. Jag vill höra mer från honom.

3. Sanna Nielsen "Vågar du, vågar jag"
För fjärde gången kan vi njuta av Sanna Nielsens ljuva stämma i melodifestivalsammanhang, och de senaste två gångerna har hon dessutom gått direkt från deltävling till final (första gången hon deltog var 2001 och då hade konceptet med deltävlingar ännu inte införts) Här har vi en klassisk schlager, vilket i år är ett sällsynt fenomen. Jag tycker tyvärr att låten inte riktigt lyfter till de höjder som Sanna vait på tidigare år, rösten är lika stark som vanligt men låten saknar det lilla extra. Sanna får rikta in sig på andra chansen i år tippar jag.

4. Caroline af Ugglas "Tror på dig"
Caroline är en sällsynt och intressant artist, lika exotisk som en fjällbjörk i Afrikas öknar ungefär. Hon festivaldebuterar i år med en låt som hon skrivit tillsammans med sin make Heinz Liljedahl. Caroline har i år givit ut en skiva där hon tolkar Janis Joplin på svenska och jag tycker mig märka tydliga Joplin-influenser i den här låten också. Carolines karaktäristiska röst ger denna relativt enkla låt ett intressant sound, men på något vis känns det här mer rockkonsert än melodifestival.

5. After Dark "(Åh) när ni tar saken i egna händer"
Senast Christer Lindarw & Co deltog i melodifestivalen resulterade det i en tredjeplacering och en jättehit med låten "La dolce vita". Redan innan årets melodifestival drog igång var det här en av de mest omskrivna bidragen. Ord som "onani-låt" har förekommit, men Lindarw själv menar att det inte alls är nån porrig text utan att det helt enkelt beror på människors snuskiga fantasi. En rolig och fyndig text där namnet på våra mest kända hemmafixare från tv slinker med. Det är party och man blir glad. Glitter, glamour och After Dark, det här kan gå långt.

6. Sarah Dawn Finer "I remember love"
Kvällens tredje debutant är en 25-årig tjej från Stockholm som sjungit och haft musiken och sången i sitt liv sedan barnsben. Hon har dessutom varit med och skrivit låten som hon ska sjunga. Sara har en fantastiskt vacker röst och kommer säkert att synas i fler sammanhang framöver. Texten är fin men jag tycker att den saknar det där lilla extra som skulle krävas för ett avancemang ikväll, en liten dos av det som skickade Sonja vidare till andra chansen förra veckan. En femteplacering som bäst tippar jag på.

7. Verona "La musica"
Kvällen dos av klubbmusik står debutanten Verona för, eller Veronica Andersson som hon heter på riktigt. Låten påminner om ett flertal hits från början av 2000-talet. Klubbdisco som funkar bra på dansgolven men mindre bra i melodifestivalen. Ni minns ju hur det gick för Andreas Lundstedt i årets första deltävling och The Attic feat. Therese förra veckan. Just det, de blev utslagna. Samma öde kommer troligtvis att drabba Verona också, det här är alldeles för anonymt.

8. Andreas Johnson "A little bit of love"
Förra veckan såg vi hur Sebastian gick vidare med en låt och ett framträdande som var skrämmande lik Andreas Johnson och här kommer Andreas själv för att ta revansch för tredjeplatsen förra året. Om jag ska jämföra Andreas låt i år med förra årets bidrag så skulle jag säga att förra årets "Sing for me" var en betydligt starkare låt. Men med den här låten kommer säkert Mr Johnson att gå hem i stugorna ute i landet på samma sätt som i fjol. Allsångsstämningen infinner sig nog lika bra som förra året, även om det kanske inte sker lika snabbt. Jag tycker att låten är ganska tråkig och den går inte alls hem hos mig, men jag skulle ändå satsa på att den går vidare.


Och jag tippar att kvällens resultat blir:

Till final: Magnus Uggla och Andreas Johnson
Andra chansen: After Dark och Sanna Nielsen

Helvetet frös till is

Det är intressant hur schlagern slår ut i blom i Finland. Efter Lordis skrällseger och den otroliga publiktillströmningen till Salutorget i maj trodde jag att Eurovisionen skulle bli en folkfest i år. I somras talade till och med främlingar med varandra i lokalbussarna och spårvagnarna här i Helsingfors. Att yttra några ord till medpassagerare hade tidigare varit tabu. Långa blickar var det minsta man skulle ha råkat ut för tidigare, men plötsligt var det helt okej att prata schlager med främlingar i Finland.

Tiimari och leksaksaffärerna sålde halloweenutstyrslar som aldrig förr till midsommar och på radio- och tv-kanalerna var det med ens egalt att diskutera schlager på allvar. Till och med tidningarna satte igång sina schlagersatsningar, och en av kommentarerna jag fick i januari var "Jag trodde att tussilago skulle blomma på månen innan Hbl schlagerbloggade".

Men ändå tycks det nyväckta intresset ha svalnat redan innan vi fått ordna tävlingen. Skvallerpressen är till och med snäll, inga smaskiga nyheter här inte. Publiken är i och för sig hysterisk, visslar och hoppar och applåderar tills händerna blöder - men åt alla tävlande.

Precis som i val är det svårt att nå soffliggarna, när det är dags för finländsk eurovisionsfinal sover de tydligen hellre. Förra veckans (vecka 7) tittarsiffror kom häromdagen och så här ser det ut.

• Finländska eurovisionsuttagningens final (TV2): 940 000 tittare.
• Idols (MTV3): 1 221 000 tittare.
• Melodifestivalen, deltävling 3 (SVT1): 3 175 000 tittare
• Så ska det låta (SVT1): 2 075 000 tittare.

Så ännu kan vi inte riktigt säga att vi är ett schlagerälskande folk som svenskarna. Men trots allt känns det som om vi uppnått något stort nu när vi vunnit Eurovisionen och under två tv-sändningar får hela Europas samlade fokus på oss.

Kedjebrevet som sänts per e-post innehöll slutklämmen "-300 grader, h*lvetet fryser till is och Finland vinner Eurovisionen". Så, vad ska vi göra härnäst?

Ingen Moz

Jaha, Morrissey deltar inte heller i den brittiska schlageruttagningen. Ryktet var för bra för att vara sant. Finns bara en sak att säga om det: synd, synd, synd.

Mirka stal showen

Rullstolsbundna Mirka från Tammerfors hade köat väntat länge på en chans att få träffa sin idol. När Mirka under finalkvällen fick träffa Hanna Pakarinen visste lyckan inga gränser.
(Foto: HBL/Cata Portin)

Tack vare vår fotograf Cata Portin kan nu alla ni som inte hade möjlighet att vara på den finländska schlagerfinalen i Åbo få en känsla av hur Euroviisut på ett år förvandlats till en folkfest. Se och njut!

Dålig förlorare?

Dagens dos av elakt förtal och lösa påståenden.

Fans sa under lördagkvällen att revanschsugna Laura som hamnade på en snopen fjärdeplats med 9,4 procent av rösterna blev så besviken att hon lämnat schlagerkalaset då kamerorna slocknat och därefter inte ens visat sig på efterfesten med alla andra artister och fans.

Men kanske inte Laura är en så dålig förlorare trots allt. Jag fick just ett textmeddelande om att schlagerdamen minsann varit på efterfesten. Först ska hon ha suttit i restaurangen och senare tagit sig till baren. Och först klockan fyra på söndagmorgonen var såren slickade (sorgen dränkt?) och sångerskan lämnade festlokalen.
(Foto: Yle)

Jennie Storbacka

Jennie Storbacka är bara tjugotvå år gammal, men har redan hunnit med en hel del. I bagaget har hon bland annat Eurovisionsuttagningar och teaterproduktioner som Miss Saigon och Blue Room. Nu är Jennie aktuell i rollen som den skönsjungande Liesl i musikalen The Sound of Music.


En ambitiös och positiv perfektionist. Det är så Jennie Storbacka beskriver sig själv, och det ligger säkert något i det. Utan ett visst mått av sådana egenskaper skulle hon knappast ha kommit så långt som hon är i dag. Den lilla flickan med den stora rösten har sina rötter i byn Esse i Pedersöre kommun.
– Jag är född österbottning och kommer alltid att vara det, men jag är också en österbottning som har flyttat till Helsingfors. Jag tror inte att jag kommer att flytta tillbaka, i varje fall inte i första taget, säger Jennie.

Orsaken till Jennies flytt sommaren 2003 var att hon fick huvudrollen i musikalen Miss Saigon på Helsingfors stadsteater. Pjäsen hade premiär i februari 2004, och blev en stor succé.
– Det var min sånglärare Irina Milan som fixade mig på audition, annars skulle jag inte ens ha vetat om det. Jag var bara aderton år gammal då och gick i gymnasiet i Jakobstad, så jag höll inte reda på vad som hände i Helsingfors, förklarar Jennie.

Den unga åldern i kombination med att allt skedde så snabbt gjorde att Jennie inte riktigt hann med.
– Då jag fick veta att jag hade fått rollen tänkte jag bara ”jaha, okej”. Jag tror inte att jag riktigt uppfattade hur stor grej det egentligen var frågan om.

Fastän Jennie halkade in i branschen på ett bananskal har allting bara rullat vidare sedan Miss Saigon. Förutom roller i ungdomsmusikalen Oskar och pjäsen Blue Room har Jennie också hunnit med att delta i de finska uttagningarna till Eurovisionen, år 2005 och 2006, jobba som showartist på Sverigebåtarna och ge ut en skiva.
– Det är roligt att prova på nya saker – du kan ju aldrig veta om du tycker om något förrän du har provat på det. Jag tycker inte att man ska utesluta något, säger Jennie.

Eurovisionsuttagningarna är något som Jennie har positiva upplevelser från.
– Visst riskerade jag ju att få en stämpel på mig, som ”Euroviisu-Jennie”, och det är mycket jobb med att förbereda allting. Samtidigt har alla, från dem som sjunger till koreografer och dansare, så roligt tillsammans att det bara blir en enda glad fest.

Jennie tror att de som bara sett henne i Eurovisionssammanhang automatiskt tror att hon bara sjunger schlager- och popmusik. Hennes skiva Connected gavs ut i samband med att hon deltog i Eurovisionen för andra gången.
– Det var mest skivbolaget som tyckte att jag skulle spela in en skiva, för mig var det mera ett projekt. Jag har aldrig drömt att ge ut ett popalbum eftersom min grej är mer soul och jazz, men nu har jag gjort det och behöver inte göra det igen. Det var också en bra erfarenhet. Connected är en bra popskiva, men ja … där stannade det, skrattar Jennie.

En slump
Jennie hade aldrig egentligen tänkt sig en karriär som skådespelare.
– Jag skulle bli sångerska eller sånglärare. Men i och med att jag fick prova på hur det var att göra teater blev jag intresserad av det. Speciellt kombinationen av sång och musik i musikaler tilltalade mig, säger hon.

Hon menar att det nu skulle kännas konstigt att inte hålla på med åtminstone en teaterproduktion per år.
– Jag har nog blivit lite fast i det här, skrattar hon.

Speciellt att få se en pjäs utvecklas från idéstadiet till den slutgiltiga föreställningen som visas upp för publiken tycker Jennie om.
Hennes framtid ligger ändå inte helt och hållet inom teater- och showbranschen.
– Jag studerar marknadsföring vid sidan om, eftersom det är viktigt för mig att ha en utbildning som inte har något med musik och teater att göra. Om något sedan händer, att jag tröttnar eller att telefonen helt enkelt en dag slutar ringa med anbud om nya roller, då har jag ändå en utbildning, säger hon.

Jennie lever i vad som för många tonårsflickor skulle vara en dröm som blivit sann, och fastän hon aldrig behövde kämpa för att slå igenom, är det annorlunda nu.
– Nu jobbar jag hårt för att hålla mig kvar i den här branschen, säger hon.

Jennies råd till den som verkligen hyser ett brinnande intresse för att stå på scen och sjunga, dansa eller agera är att skaffa en bra lärare.
– Ta reda på vad du är bra på och stöd dig på det. Men ta också reda på vad du behöver jobba på, då blir du ännu bättre.
(Text: Hanna Nyberg. Foto: HBL/Niklas Tallqvist)

Sverige, hur kunde det gå såhär?

Vår svenske schlagervetare Ola Södermark kommenterade kvällens svenska Melodifestival så här:

Den deltävling som av tidningarna kallats för "Dödens grupp" blev mycket riktigt en högklassig kamp där de allra flesta artisterna gjorde ett snyggt framträdande. Dock kan jag inte låta bli att uppröras över hur svenska folket röstade ikväll. Trots att jag hade prickat in de fem låtar som skulle gå vidare till andra omgången så var det nåt som gick väldigt snett när slutresultatet stod klart.

Kvällens i särklass bästa låt, Magnus Carlssons "Live forever" hamnade på femte plats och kommer därmed inte vidare i tävlingen. Kvällens snyggaste framträdande, Nanne med "Jag måste kyssa dig" räckte bara fram till andra chansen, därifrån har hon goda chanser att segla rätt in i finalen ändå men det känns som en onödig omväg för en sådan bra låt och duktig artist. Kvällens positiva överraskning var att Sonja, som jag misstänkte, tog sig vidare till andra chansen, där har hon en bra chans då hon möter Uno & Irma från deltävlingen i Jönköping. Om de båda finalisterna kan man bara säga att de unga flickorna hemma i tv-sofforna har en fattig månad framför sig då nästa telefonräkning kommer, för de har verkligen legat i och röstat ikväll. Jag vet inte hur man annars ska förklara att de två pojkarna från Idol 2005 tog sig direkt till Globen i konkurrensen av ovan nämnda Magnus, Sonja och Nanne. Årets första stora schlagerskandal tycker jag.

Av de hittills klara finalisterna så är det bara The Ark som har en chans i Helsingfors, en riktigt bra chans dessutom. Jag avvaktar till den sista deltävlingen och utgången av andra chansen innan jag kan säga säkert, men just nu så håller jag alla mina tummar för The Ark. Snälla Sverige, skicka Ola Salo & Co till Helsingfors så slipper vi kvala nästa år.

Förresten, ikväll blev det klart att Finlands representant i Eurovisionen blir Hanna Pakarinen. Ett alldeles utmärkt val och jag är så glad över det, något att trösta sig med en kväll som denna.

Island klart

Vi får se bekanta ansikten från Island i Helsingfors den 10 maj.

Eirikur Hauksson som varit Islands kommentator i Inför Eurovision Song Contest-programmen vann ikväll isländska Söngvakeppni Sjónvarpsins 2007. Eirikur har tidigare tävlat i Eurovisionen för Island 1986 och för Norge 1991.

Det halvheavyrockiga bidraget Ég les í lófa þínum är komponerad av Sveinn Rúnar Sigurðsson som vi såg som en av bakgrundsfigurerna till Jónsis bidrag Heaven 2004. Texten är skriven av Kristján Hreinsson. Bidraget framfördes på isländska i den nationella tävlingen, men kommer troligen att översättas till Helsingforsbesöket.

Precis som tidigare veckor var programledaren Ragnhildur Steinunn Jónsdóttir strålande vacker med frisyr som tagen direkt ur Star Wars.

• Se det vinnande bidraget på YouTube.

(Foto: RUV)